One family wanted to adopt a dog from my
organization. The family was immediately very open about what their family
situation looked like.
I was extremely grateful for their openness, it meant
that I could quickly find a dog that matched their energies. A few months
earlier, their daughter had tried to commit suicide. Now the family felt that a
dog could help their daughter to "heal", of course, along with their
doctors and therapists. But, they reasoned, to have a four-legged friend who
slept with her, agreed on walks, someone to confide in, and was there full of
love, would be beneficial for her. Also, the demand for routines upon their
daughter if she was responsible for a dog would additionally help to ground her
and help her to heal.
Of course the whole family wanted a new family
member, the time was right for all. There were many cute big dogs with a high-energy
factor, but I had an overweight little brown female dog who had spent two years
in a cage down in south Italy.
A dog with high energy to a home that are working so
hard to heal, would not be good --- its high energies could activate and add
more stress for the the family and situation. The family needed a cool dog who
knew what she wanted, loved life (and food) and to only wanted belong to a
family.
When Iris arrived to the family, she chose right
away the daughter's bedroom to become her bedroom as well. Is it that a "broken" soul
recognizes another's "broken" soul?
The dog Iris also had a claim to the daughter, “I'm there for you, but you also need to stay
alive and be there for me."
When the daughter woke up in the middle of the
night to go to the bathroom, Iris sat up in her basket and waited calmly until
she came back.
Every day I received updates from the family about how
much they all loved Iris.
"Mia, we never dreamed that our daughter would
feel as good as she does after only four months after our beloved dog's
arrival. "Iris therapy" really worked 100%. Best dog Ever!”
This business of "Rescue Dogs" really has
a double meaning and paradox: is it we who save them, or is it they who will
save us? Who really saves whom?
They ended their email: “We just got the dog we
wanted, quiet, contact seeking, loving and ‘personal and wacky’ in a wonderful
way. Greetings, family Iris "
When we see each other's inside strength and beauty,
discounting the outside of temporary weakness, then we can help and be helped.
This is what is called unconditional perfection in the circle of life. About everyone's
right to live, love and seek happiness!
That's Amore!
The Iris family gave me permission to publish their story
En familj ville gärna adoptera en hund av mig. Familjen var med en gång väldigt öppna med hur deras familjeförhållande såg ut. Jag var oerhört tacksam över deras öppenhet, det gör att jag snabbare kunde finna en hund som matchade deras energier.
Ett par månader tidigare hade deras dotter försökt begå självmord. Nu kände familjen att en hund skulle kunna hjälpa deras dotter till att ”läkas”, naturligtvis tillsammans med andra läkare och samtalsterapeuter.
Att ha en vän som sov tillsammans med henne, gick med på skogspromenader, någon att kunna anförtro sig till och som fanns där full av kärlek. Dessutom ställdes det krav på dottern, att hon också skulle finnas där med rutiner som infaller när man skaffar en hund.
Naturligtvis var hela familjen med på att ha en ny familjemedlem, tiden var mogen för alla. Där fanns många gulliga stora hundar med hög energifaktor, men jag hade en överviktig liten brun hundflicka som suttit två år i en bur nere i Italien.
En hund med hög energi till ett hem som arbetar med att läkas, ska inte ha höga energier som kan aktivera och tillföra mera stress. Familjen behövde en cool tik som visste vad hon ville, älskade livet (och mat) och att få tillhöra en familj.
När Iris anlände till familjen valde hon med en gång dotterns sovrum till sitt sovrum. Är det så att en ”trasig” själ känner igen en annans ”trasig” själ?
Men hunden Iris hade också ett krav till dottern: Jag finns där för dig, men du måste också stanna kvar i livet och finnas där för mig.
När dottern vaknade mitt i natten för att gå upp till badrummet satte sig Iris upp i sin korg och väntade lugnt tills hon kom tillbaka. Varje dag fick jag uppdateringar med hur mycket de alla älskade Iris.
”Mia, vi kunde aldrig drömma om att vår dotter skulle må så bra som hon nu gör redan efter fyra månader efter vår älskade hunds ankomst. ”Iris-terapin” funkade verkligen till 100 %. Bästa hunden!
Det här med ”Rescuedogs”, får verkligen en dubbel innebörd: Är det vi som räddar dem, eller är det de som räddar oss? Vem räddar vem egentligen?Vi fick precis den hunden vi ville ha, lugn, kontaktsökande, kärleksfull samt ´personlig och knäpp´ på ett underbart sätt. Hälsningar Familjen Iris”
När vi ser varandras innersta styrka utanpå den temporära svagheten, kan vi hjälpa dem och de hjälper oss. Detta är vad som kallas villkorslös fullkomlighet, i livets cirkel. För allas rätt att leva!
That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer
Mia har fått godkännande av familjen att publicera deras historia.
