Nedan ar den pa svenska, eller klicka in har till Tidningen Nara
The
Darkness is the Light's Way of Preparing us for Something Beautiful
Animals
and children are our great teachers of wisdom.
It
was the day before Christmas Eve two years ago; my daughter Olivia broke her femur
in a riding accident. Weeks turned into months as Olivia was home alone in her
home.
The
school did not support her, despite pressure from me. Relatives and friends
were far away! It was a hard dark time, with pain and tears.
"Mom,
it hurts to live! "Olivia said one morning.
As
mom it made extremely painful to hear those words. We talked about that after
the darkness comes the light, and not to try to lose hope.
One
day asked Olivia me to drive her to the stable where the accident had occurred.
She went to the big beautiful horse. ' "It was not your fault and I do still
love you!"
The
place where the accident had happened sat deep within her, like a vicious thorn
in the heart.
We
decided to search for a new riding school. We found one that was not far from
our home. There was a beautiful sand-colored (palomino) pony named Sunshine. Olivia and he hit it off
immediately. Never before had I seen a horse and rider become so attached to
each other that quickly.
I
looked up to the Universe and smiled.
"Mom,
do you remember the day when we talked about never losing our hope when it
feels dark. Not to see an accident as only something negative. " said
Olivia
I
recalled a message from a street dog that reminded of what Olivia said.
To
my luck, I found my notes from the time I met the homeless dog.
Most people are afraid of pain, but they also fear
facing their fellow beings pain. They many times flee and judge it to maybe, it
can be a drama they do not want to be involved in. A person's pain is not only his
or her lesson; it is everyone's lesson. It shows if you are judgmental and
walks away, or if you are the one who helps. A lesson is not only negative, but
if the fear comes in, it will become negative.
That's
Amore!
Mörkret är Ljusets sätt att förbereda oss för något
vackert
Djur och barn är fantastiska lärare. Deras visdom är
alltid klockren och inspirerande.
Det var dagarna innan julafton för snart två år
sedan som min dotter Olivia bröt lårbenet i en ridolycka. Veckor blev till
månader som Olivia tvingades ligga ensam i sitt hem.
Skolan stöttade inte henne trots påtryckningar från
mig. Släkt och vänner fanns långt borta! Det var en svår mörk tid, med smärta
och tårar.
”Mamma, det gör ont att leva! ” sa Olivia en
morgon.
Som mamma gjorde det oerhört ont att höra de orden.
Vi pratade om att efter mörkret kommer ljuset, om att försöka att inte förlora
hoppet.
En dag bad Olivia mig köra henne till stallet där
olyckan hade inträffat. Hon gick fram till den stora vackra hästen. ’”Fina du,
det var inte ditt fel och jag älskar dig fortfarande!” sa hon.
Platsen för olyckan hade satt djupa spår inom henne,
som en ond tagg i hjärtat.
Vi bestämde oss för att söka efter en ny ridskola.
Vi hittade en som inte låg långt ifrån vårt hem. Där fanns en vacker sandfärgad
ponny vid namn Sunshine. Olivia och han fann varandra direkt. Aldrig förr hade
jag sett ett ekipage vara så sammansvetsade som de två.
Jag tittade upp mot Universum och log.
”Mamma kommer du ihåg den dagen då vi pratade om
att aldrig förlora hoppet när det känns mörkt. Att inte se en olycka endast som
något negativt.” sa Olivia
Jag mindes ett budskap från en gatuhund som påminde
om vad Olivia sagt.
Till min lycka hittade jag noteringarna från den
hemlösa hunden.
De flesta människor är
rädda för smärtan, men ni är även rädda inför era medmänniskors smärta. Ni flyr
undan många gånger och dömer det till att det kan vara ett drama ni inte vill
bli involverade i. En människas smärta är inte endast deras lärdom, det är
allas lärdom. Det visar om ni är fördömande och ryggar, eller om ni är den som
hjälper. En lärdom är inte endast negativ, men om rädslan träder in, blir den
till negativ.
Med dessa ord vill jag, Olivia, Max, vår Sunshine
passa på att önska er underbara läsare en riktigt God jul och ett Magiskt 2017.
That’s Amore!
