Ett meddelande från djurriket på Andra sidan

Dagens krönika handlar om när jag satt under en meditation och fick meddelande fran en f.d hemlös hund pa Andra Sidan.  

Vi djur lever efter vinden som är vår lärare. Du kan höra hennes röst om du lyssnar tillräckligt noga. Ljuset tillsammans med mörkret visar oss vägen. Människan är antingen vår vän eller fiende. Ni längtar efter frihet men inser inte att ni redan är fria! Det handlar om mod. Ni föds med gåvan av vetandet, men låter andra ta den ifrån er. 

Jag hoppade till där jag satt på kontoret för att göra min meditation, innan dagen började. Mina hundar låg stilla och ett svagt snarkande hördes ifrån de äldre hundarna. 

När ni håller oss i fångenskap tar ni sakta bort vårt tänkande. 

Orden ekade inom mig. Jag hade känt likadant när jag var hemma med barnen som små. Hur jag själv höll på att bli galen av instängdhet. Min hjärna domnade sakta bort. Men vem var denna inre röst som kom till mig under min meditation? Jag slöt ögonen igen och tog två djupa andetag. Impulserna kom snabbt tillbaka.

Många människor tittar ned på hemlösa människor och djur. Men de har sin frihet. Hemlösa har en annan lärdom som de följer. När ni människor är arga eller stressade är det som ett slags gift utsöndrar i era kroppar. Ni har så många sjukdomar. Djur i frihet lever längre än husdjuren. Ni ser väldigt sällan gatuhundar som plötsligen är arga eller stressade.

Vi behöver aldrig lära oss något genom en sjukdom. När vi blir sjuka accepterar vi det utan rädslor och mediterar oss igenom processen. Healing kommer från våra familjemedlemmar som ligger på ett behörigt avstånd. Vi är aldrig rädda, för vi vet vad som finns på Andra sidan. Livet ger er flera chanser. Gör som gatuhundarna, följ den inre kompassen. Du är född god, slarva inte bort din välvilja. När du ger din godhet till någon, aktiverar du ett liv med mod. 
That’s  Amore!
Mia Mattsson-Mercer

www.tidningennara.se

Vilket språk kommunicerar djuren på?

Både djur och barn har en ren kommunikation med bilder och känslor. 

Vilket språk kommunicerar djuren på?

Krönika av Mia Mattsson-Mercer

Kan en utländsk hund från Italien förstå det svenska språket? Begåvningen med djur, är att de kan kommunicera vilket språk som helst.

Djuren pratar i bilder och känslor. Som om vi skulle se en stumfilm. De har en klarhet och sänder inte ut olika signaler som vi människor kan göra. Vi kan säga en sak, men göra något helt annat. Barn och djur har den renaste kommunikationen. 

Vad som är vetenskapligt bevisat är när djur kommunicerar (eller små barn) sänder de bilder. Dessa inre bilder ligger 0,4 sekunder snabbare än det talande ordet. Vi kan tänka något och djuret uppfattar det oftast. 

Kroppsspråk är dessutom en stor faktor i det hela kommunikationsspråket, precis som med människor. Oftast måste djuren vara tvungna att lära sig människans språk också. 

Giovanni var en liten terrier som satt i ett shelter nere i södra Italien. Jag satte mig ned sidan om honom och kände en enorm sorg strömma från den lilla hunden. Han hade mist någon han älskade! 

Ägaren av sheltret nickade och berättade att hans husse hade dött, men resterande familjemedlemmar ville inte ha honom. Jag lade mig ned sidan om honom och bara var i situationen. 

Jag fick veta var hans husse var begraven och jag tog hunden med mig till kyrkogården. Direkt hoppade Giovanni ut och började sniffa, för att sedan gå fram till jordhögen.

Giovanni hoppade senare in i bilen och hans energifält hade förändrats. Flera dagar efteråt kunde vi se en enorm skillnad på hans beteende. Han åt och ögonen gnistrade igen. 

På kyrkogården kunde jag ”tänka” hela proceduren i lugn och ro medan Giovanni plockade upp ”bilderna”. Där fanns ingen runtomkring oss som kunde störa med sina negativa känslor eller skicka bilder att de tyckte synd om Giovanni. Tycka synd om förvandlas till negativa känslor och får barn och djur till att översätta dem till ”värdelösa”. De känner, ingen tycker om mig.

Giovanni blev adopterad ett par dagar senare. Hans ”talande” sätt lockade den nya familjen, ett äldre par, likt hans förra husse. 

Djurspråk har inga ord, endast energier och kan tala alla språk. Om vi är rena och klara i våra tankar blir flödet förståeligt. Svenskt som Italienskt.

That’s Amore!

Mia Mattsson-Mercer

MIN KRONIKA I NARA//MY COLUMN IN SWEDISH MAGAZINE NARA

Our children live in both worlds

Now I'm back again, writing columns here on Nära! I really missed writing and staying in touch with my readers. My columns will, as before, be about my work as an animal communicator and my burning passion as an animal rescuer in southern Italy.

Also, I will write about my children, who have a strong connection with the other side as well.  Olivia, my eight year old daughter, has certainly confirmed several times that children have a natural ability to communicate with the universe and spirits.  For me, Olivia is the largest and most enriching information source with and about communication with life.

She also communicates with the nature spirits!  Many times I have been touched by her wisdom.  When I want to know more, she looks at me with her big blue eyes.

" What? " I ask.

As soon as my question has been asked, her connection with the universe has been interrupted; my question has interfered with her innate intuition.  It is difficult to master the process of interweaving one’s thoughts and intuition, that otherwise will interrupt the universal connection.  It's obvious that Olivia travels between two frequencies.  She travels back and forth between these two worlds.

Many people ask me when I discovered my psychic ability.  I did not wake up one morning and shout, "I can hear what animals are saying! "

This ability has emerged from childhood, I was lucky that I didn’t lose it completely as I grew up and was “inculcated”.  We are all born with this ability, more or less.  It is a gift!  There is also a gift to be able to love, to feel and to be able to share. That's the feeling I often have when I communicate with animals and listen to children's wise comments.  Through Olivia, I now feel more confident that we have the ability with us during our early, formative years.  Even as a two-year-old Olivia began to talk about other souls who she saw and toys began to play by themselves in her room!  Down in the kitchen, we had a radio that began to play, about the same time every night, but when Olivia's dad was out of town it never happened.  Our dogs amusedly lifted their eyelids where they lay and looked at us as we ran around in search for the intruders!  

Nowadays we are living in southern Germany, in an old house that dates from 1848.  Max, Olivia's brother who is two years younger, is not so fond of it, he said: "Mom, I do not like this house, here are so many old people! "

Olivia looked at him with patience in her eyes, "Max, it's not old people, it's their spirits."

It is wonderful to hear the two of them talk about the same thing, but use different terms.  Children are “traveling” in two worlds and carry important little messages back to us .

That's Amore !

Mia Mattsson - Mercer

Text: Mia Mattsson - Mercer

Photo: Shutterstock

Published: 2014-04-10

Våra barn ser två världar

Krönika

Nu är jag tillbaka med att skriva krönikor här på Näras hemsida igen! Jag har verkligen saknat skrivandet och att få ha kontakt med er läsare. Mina krönikor kommer, precis som tidigare, att

handla om mitt arbete som djurkommunikatör och min brinnande passion som djurräddare i södra Italien.

Dessutom kommer jag att skriva om mina barn som har stark kontakt med Andra sidan. Olivia, min åttaåriga dotter, har verkligen bekräftat flera gånger att barn har en naturlig förmåga att kommunicera med universum och själar. För mig är Olivia den största och mest berikande informationskällan med livskommunikation.

Hon kommunicerar även med naturväsen! Många gånger har jag blivit varmt berörd av hennes vishet. När jag vill veta mer tittar hon på mig med sina stora blå ögon. ”Vad?”, frågar jag. Så fort min fråga har ställts har hennes tänkande gått in och stört intuitionen.

Det är svårt att tygla tankarna som avbryter den universella kontakten. Det märks att Olivia pendlar mellan två frekvenser. Hon färdas fram och tillbaka mellan två världar.

Många frågar mig när man upptäcker sin medialitet. Jag vaknade inte upp en morgon och hojtade “Jag kan höra vad djur säger!”

Det här har växt fram igen från barndomen. Vi födds alla med denna förmåga. Det är en gåva! Det är även en gåva att kunna älska, känna och att kunna dela med sig. Det är känslan jag ofta har när jag kommunicerar med djur och lyssnar till barns kloka kommentarer. Genom Olivia känner jag mig numera mer säker på att vi har förmågan med oss upp under vår uppväxt.

Redan som tvååring började Olivia prata om andra själar som hon såg och leksaker började spela i hennes rum! Nere i köket började radion spela ungefär vid samma tidpunkt varje kväll, men när Olivias pappa var bortrest hände det aldrig. Våra hundar lyfte endast ett roat ögonlock där de låg och tittade på oss när vi sprang omkring sökandes efter inkräktaren!

Numera är vi bosatta i södra Tyskland, i ett gammalt hus från år 1849. Max, Olivias två år yngre bror, är inte så förtjust i det, han sa: ”Mamma, jag gillar inte det här huset, här är så många gamla människor!”

Olivia tittar på honom med tålamod i ögonen, ”Max, det är inte gamla människor, det är själar”. Det är helt underbart att få höra de båda tala om samma sak men använder sig av olika ord. Barn befinner sig i två världar och har viktiga små budskap till oss.



That’s Amore!


Mia Mattson-Mercer

Text: Mia Mattson-Mercer

Foto: Shutterstock, Privat

Publicerad: 2014-04-10