Showing posts with label Animal grief. Tidningen Nara. Show all posts
Showing posts with label Animal grief. Tidningen Nara. Show all posts

Thursday, June 23, 2016

Vilket språk kommunicerar djuren på?

Både djur och barn har en ren kommunikation med bilder och känslor. 

Vilket språk kommunicerar djuren på?

Krönika av Mia Mattsson-Mercer

Kan en utländsk hund från Italien förstå det svenska språket? Begåvningen med djur, är att de kan kommunicera vilket språk som helst.

Djuren pratar i bilder och känslor. Som om vi skulle se en stumfilm. De har en klarhet och sänder inte ut olika signaler som vi människor kan göra. Vi kan säga en sak, men göra något helt annat. Barn och djur har den renaste kommunikationen. 

Vad som är vetenskapligt bevisat är när djur kommunicerar (eller små barn) sänder de bilder. Dessa inre bilder ligger 0,4 sekunder snabbare än det talande ordet. Vi kan tänka något och djuret uppfattar det oftast. 

Kroppsspråk är dessutom en stor faktor i det hela kommunikationsspråket, precis som med människor. Oftast måste djuren vara tvungna att lära sig människans språk också. 

Giovanni var en liten terrier som satt i ett shelter nere i södra Italien. Jag satte mig ned sidan om honom och kände en enorm sorg strömma från den lilla hunden. Han hade mist någon han älskade! 

Ägaren av sheltret nickade och berättade att hans husse hade dött, men resterande familjemedlemmar ville inte ha honom. Jag lade mig ned sidan om honom och bara var i situationen. 

Jag fick veta var hans husse var begraven och jag tog hunden med mig till kyrkogården. Direkt hoppade Giovanni ut och började sniffa, för att sedan gå fram till jordhögen.

Giovanni hoppade senare in i bilen och hans energifält hade förändrats. Flera dagar efteråt kunde vi se en enorm skillnad på hans beteende. Han åt och ögonen gnistrade igen. 

På kyrkogården kunde jag ”tänka” hela proceduren i lugn och ro medan Giovanni plockade upp ”bilderna”. Där fanns ingen runtomkring oss som kunde störa med sina negativa känslor eller skicka bilder att de tyckte synd om Giovanni. Tycka synd om förvandlas till negativa känslor och får barn och djur till att översätta dem till ”värdelösa”. De känner, ingen tycker om mig.

Giovanni blev adopterad ett par dagar senare. Hans ”talande” sätt lockade den nya familjen, ett äldre par, likt hans förra husse. 

Djurspråk har inga ord, endast energier och kan tala alla språk. Om vi är rena och klara i våra tankar blir flödet förståeligt. Svenskt som Italienskt.


That’s Amore!

Mia Mattsson-Mercer

Thursday, May 8, 2014

WEEKLY COLUMN IN Swedish Magazine Nara


                                                CAN YOU TALK WITH DEAD ANIMALS?

My weekly column in Magazine Nara
Pa Svenska Klicka Har Min Kronika i Tidningen Nara


Part 1,


“Can you really get in touch with animals who have crossed over to the other side?”  It is a question I am often asked.  Of course we can!

Animals also have a soul, one that wanders to another dimension.  The first time I wrote about having contact with the other side was in my first book "Listen When Animals Talk (2000)."  My beloved horse had crossed over to the other side.  My grief was immense.

I went to a woman to get a body massage.  She (Annika) and I had several times talked about a different kind of body therapy that she worked with, Body Harmony!

My curiosity was piqued.  Annika told me what to do: Relax and breathe calmly.  If I saw any pictures I could talk about them out loud to her.  I did not understand what it was that I saw, spirituality had not made ​​its appearance in my life at that point.
Suddenly, I saw and experienced something far greater that I could have imagined.  The images I saw proved to me that there is an animals' paradise.

I fell into a kind of daze, my body felt light.  I floated up even though I lay perfectly still.  My breathing became deeper and deeper. My consciousness was reduced to only being. Suddenly, a black and white stallion showed up behind my closed eyes. He was pretty, proud and inspired confidence. He galloped and had control over all the other horses galloping around in a crescent.  We were in a valley where the grass was green and lush; I was even able to see the dew drops on every blade of grass. Eventually, my old horse Sigge came along last.  He limped. I felt myself tighten my muscles, I sensed his presence, and I screamed; “He is still limping!!”
I woke up sweaty and confused. I looked into the woman's eyes that were calmly trying to get me to breathe easier. "You find it easy to capture other people's energy patterns. What you got to experience here was another dimension of the animals, where they return after their life here on earth."

It's a wonderful place that exists for all of our animals when they are finished here on earth.  A place where the colors are more intense and tranquility vibrates peacefully.  A place of love without pain.  A true paradise!

That's eternal Amore!