RÄDSLAN BLOCKERADE MITT HJARTA

Veckans kronika i Tidningen Nara Hemsida.

Krönika

Min första starka upplevelse från Andra sidan var när jag gick i tredje klass. Jag och min storasyster delade på den tiden sovrum. Jag vaknade en natt av att jag kände att någon drog mig i foten. Jag var säker på att det var min syster och irriterat bad jag henne att sluta.

Någon kittlade min fot för att få uppmärksamhet. Jag satte mig bestämt upp i sängen och min blick drogs ut till hallen som vårt sovrum gränsade till. Där, på vår orange målade stol satt gammelfarmor och gammelfarfar och tittade på mig.

Jag minns att det var fascinerande och skrämde mig samtidigt. Tillsammans såg de ut som siluetter i vitt. Det var som att titta på en spegelbild i vattnet. Inte med total klarhet, men jag kunde urskilja konturerna.

Jag var hänförd över att jag visste att det var min fars farmor och farfar. Jag kände deras energier. Mötet kändes som en lång stund. De log mot mig. Jag kände mig trygg, som om tiden stod stilla.


Det var när de svävade ut som jag insåg vad som hade hänt. Min rädsla tog över. Mina tankar virvlade runt som till slut blockerade mitt hjärta. Jag blev rädd och gömde mig under täcket. Jag bad till Gud att aldrig mer se eller känna något liknande igen. 

Det tog mig många år innan jag vågade inse att tankarna höll mig tillbaka. Att våga öppna hjärtat igen utan rädsla, till att kunna få se från Andra sidan igen. När jag till slut släppte taget öppnades min förmåga att kommunicera med djuren. 

Resan till det oändliga kunde börja igen, med färger och enorma möjligheter till härligheten. Efter många års väntan vågade jag äntligen höra universum sjunga igen.



That’s Amore!

MIN KRONIKA I NARA//MY COLUMN IN SWEDISH MAGAZINE NARA

Our children live in both worlds

Now I'm back again, writing columns here on Nära! I really missed writing and staying in touch with my readers. My columns will, as before, be about my work as an animal communicator and my burning passion as an animal rescuer in southern Italy.

Also, I will write about my children, who have a strong connection with the other side as well.  Olivia, my eight year old daughter, has certainly confirmed several times that children have a natural ability to communicate with the universe and spirits.  For me, Olivia is the largest and most enriching information source with and about communication with life.

She also communicates with the nature spirits!  Many times I have been touched by her wisdom.  When I want to know more, she looks at me with her big blue eyes.

" What? " I ask.

As soon as my question has been asked, her connection with the universe has been interrupted; my question has interfered with her innate intuition.  It is difficult to master the process of interweaving one’s thoughts and intuition, that otherwise will interrupt the universal connection.  It's obvious that Olivia travels between two frequencies.  She travels back and forth between these two worlds.

Many people ask me when I discovered my psychic ability.  I did not wake up one morning and shout, "I can hear what animals are saying! "

This ability has emerged from childhood, I was lucky that I didn’t lose it completely as I grew up and was “inculcated”.  We are all born with this ability, more or less.  It is a gift!  There is also a gift to be able to love, to feel and to be able to share. That's the feeling I often have when I communicate with animals and listen to children's wise comments.  Through Olivia, I now feel more confident that we have the ability with us during our early, formative years.  Even as a two-year-old Olivia began to talk about other souls who she saw and toys began to play by themselves in her room!  Down in the kitchen, we had a radio that began to play, about the same time every night, but when Olivia's dad was out of town it never happened.  Our dogs amusedly lifted their eyelids where they lay and looked at us as we ran around in search for the intruders!  

Nowadays we are living in southern Germany, in an old house that dates from 1848.  Max, Olivia's brother who is two years younger, is not so fond of it, he said: "Mom, I do not like this house, here are so many old people! "

Olivia looked at him with patience in her eyes, "Max, it's not old people, it's their spirits."

It is wonderful to hear the two of them talk about the same thing, but use different terms.  Children are “traveling” in two worlds and carry important little messages back to us .

That's Amore !

Mia Mattsson - Mercer

Text: Mia Mattsson - Mercer

Photo: Shutterstock

Published: 2014-04-10

Våra barn ser två världar

Krönika

Nu är jag tillbaka med att skriva krönikor här på Näras hemsida igen! Jag har verkligen saknat skrivandet och att få ha kontakt med er läsare. Mina krönikor kommer, precis som tidigare, att

handla om mitt arbete som djurkommunikatör och min brinnande passion som djurräddare i södra Italien.

Dessutom kommer jag att skriva om mina barn som har stark kontakt med Andra sidan. Olivia, min åttaåriga dotter, har verkligen bekräftat flera gånger att barn har en naturlig förmåga att kommunicera med universum och själar. För mig är Olivia den största och mest berikande informationskällan med livskommunikation.

Hon kommunicerar även med naturväsen! Många gånger har jag blivit varmt berörd av hennes vishet. När jag vill veta mer tittar hon på mig med sina stora blå ögon. ”Vad?”, frågar jag. Så fort min fråga har ställts har hennes tänkande gått in och stört intuitionen.

Det är svårt att tygla tankarna som avbryter den universella kontakten. Det märks att Olivia pendlar mellan två frekvenser. Hon färdas fram och tillbaka mellan två världar.

Många frågar mig när man upptäcker sin medialitet. Jag vaknade inte upp en morgon och hojtade “Jag kan höra vad djur säger!”

Det här har växt fram igen från barndomen. Vi födds alla med denna förmåga. Det är en gåva! Det är även en gåva att kunna älska, känna och att kunna dela med sig. Det är känslan jag ofta har när jag kommunicerar med djur och lyssnar till barns kloka kommentarer. Genom Olivia känner jag mig numera mer säker på att vi har förmågan med oss upp under vår uppväxt.

Redan som tvååring började Olivia prata om andra själar som hon såg och leksaker började spela i hennes rum! Nere i köket började radion spela ungefär vid samma tidpunkt varje kväll, men när Olivias pappa var bortrest hände det aldrig. Våra hundar lyfte endast ett roat ögonlock där de låg och tittade på oss när vi sprang omkring sökandes efter inkräktaren!

Numera är vi bosatta i södra Tyskland, i ett gammalt hus från år 1849. Max, Olivias två år yngre bror, är inte så förtjust i det, han sa: ”Mamma, jag gillar inte det här huset, här är så många gamla människor!”

Olivia tittar på honom med tålamod i ögonen, ”Max, det är inte gamla människor, det är själar”. Det är helt underbart att få höra de båda tala om samma sak men använder sig av olika ord. Barn befinner sig i två världar och har viktiga små budskap till oss.



That’s Amore!


Mia Mattson-Mercer

Text: Mia Mattson-Mercer

Foto: Shutterstock, Privat

Publicerad: 2014-04-10