ATT KANNA VILLKORSLÖS GLADJE VARJE DAG

 Hunden Kiki är en av de klokaste tikar som krönikören Mia någonsin träffat. Hon kommunicerade underbart med valpar och barn. Foto: Privat

Krönika

Kärleken har allting, du kan till och med höra vingslagen från änglarna, berättade min 10-åriga dotter Olivia. ”Hör du dem, mamma?” frågade hon mig.

Min och gatuhundarnas krönika finns nu att läsa pa Tidningen Naras Hemsida. 

Hoppas ni gillar den och deras mindfulness. 

That's Amore!

SUMMER SWANS

 Det verkligen ar trist vader har i Sodra Tyskland. Ruggigt som jag sager pa skorande Skansk dialekt. Fast idag laste jag nagot mycket intressant att var Skanska dialekt inte harstammar fran Danskan, utan Franskan. Jag visste val att jag hade Franskt blood i mina skorrande Rrrrrrrr

Barnen och jag fikade och sedan gick vi ned till floden. En man stod och matade dessa vackra svanar och ankor. Mannen var super rar och gav barnen brod. Jag kan tala om att Mamma Svan var stor!!!

Ankungarna var en klar attraktion.

Barnen hade hur roligt som helst, tillika jag som mamma. Jag sjalv gick ofta och matade ankor i Pildamsparken. Mysigt avkopplande.

Mamma Svan med sitt barn som vi har foljt sedan hon lag och ruvade.

Karlek!

Kärlek och ljus övervinner mörkret

Krönika

Redan som treåring lade Olivia sina små händer på min mage, när jag nämnde för henne att jag hade ont. Hon använde aldrig ordet healing, utan placerade sina händer med självsäkerhet där smärta fanns. Inga ord!

Olivia ber dagligen för vår hund Sven som ofta har epilepsianfall. Jag, i min hektiska värld, säger i förbifarten att det är supergulligt av henne att tänka på honom. Fortfarande som nioåring vet hon om förmågan som hon har i sina händer.

Jag tittar på Olivia med en blandning av nyfikenhet och beundran. 
“Mamma skall jag lära dig att be?” frågar hon mig.
Jag frågar henne om jag skall knäppa mina händer och blunda.
”Nej du behöver inte blunda men titta upp emot himlen och tala med klar röst vad du önskar. Var inte rädd mamma, för då bryter du din önskan.” 
Jag tittar utforskande på henne. 
”Olivia, vet du vem Gud är?”
”Ja, det är han som lyssnar när vi lyssnar?” svarar hon.
”Menar du som lyssnar när vi pratar?”
Hon skakar på huvudet. 
”Man kommunicerar också när man lyssnar”

Jag förstår först inte vad hon menar, men under min morgonmeditation inser jag vad hon har sagt. När jag är tyst och lyssnar, tänker och sänder jag samtidigt. Intuitiva ord blir både svar och frågor som flödar.

”Vet du vem mörkret är?” frågar jag henne lite försiktigt en dag när vi promenerar tillsammans i skogen.
”Ja, det är den mörka guden! Men mamma, var inte rädd för då gillar han dig. Tänk glada tankar och du har den ljusa guden hos dig”
Jag stirrar på Olivia och nästan snubblar över trädrötterna framför mig. Jag hade aldrig hört de orden från någon tidigare. Det kändes stort att höra dessa otroligt kloka ord komma från min Olivia. Stolt tittar jag upp emot himlen som Olivia har undervisat mig att göra. Mina läppar rör sig tyst.

"Tack du ljusa Gud för min Olivia." viskar jag. 
 


That’s Amore!

#tidningennara #spiritual #children