Veckans kronika i Tidningen Nara Hemsida.
Krönika
Min första starka
upplevelse från Andra sidan var när jag gick i tredje klass. Jag och min
storasyster delade på den tiden sovrum. Jag vaknade en natt av att jag kände
att någon drog mig i foten. Jag var säker på att det var min syster och
irriterat bad jag henne att sluta.
Någon kittlade min fot för att få
uppmärksamhet. Jag satte mig bestämt upp i sängen och min blick drogs ut till
hallen som vårt sovrum gränsade till. Där, på vår orange målade stol satt
gammelfarmor och gammelfarfar och tittade på mig.
Jag minns att det var
fascinerande och skrämde mig samtidigt. Tillsammans såg de ut som siluetter i
vitt. Det var som att titta på en spegelbild i vattnet. Inte med total klarhet,
men jag kunde urskilja konturerna.
Jag var hänförd över att jag visste att det
var min fars farmor och farfar. Jag kände deras energier. Mötet kändes som en
lång stund. De log mot mig. Jag kände mig trygg, som om tiden stod stilla.
Det var när de
svävade ut som jag insåg vad som hade hänt. Min rädsla tog över. Mina tankar
virvlade runt som till slut blockerade mitt hjärta. Jag blev rädd och gömde mig
under täcket. Jag bad till Gud att aldrig mer se eller känna något liknande
igen.
Det tog mig många år innan jag vågade inse att tankarna höll mig
tillbaka. Att våga öppna hjärtat igen utan rädsla, till att kunna få se från
Andra sidan igen. När jag till slut släppte taget öppnades min förmåga att
kommunicera med djuren.
Resan till det oändliga kunde börja igen, med färger
och enorma möjligheter till härligheten. Efter många års väntan vågade jag
äntligen höra universum sjunga igen.
That’s Amore!
1 comment:
Lovvely blog you have
Post a Comment