Thursday, May 31, 2007

Ghost or Common Sense?


I was standing talking to a woman and her dog Pippi (named after Pippi Långstrump). They had just moved into a, new two-story house.
“I am concerned about our dog,” she said “when she walked into our master bedroom she became so frightened! It was terrible to see.”

“Maybe you have a ghost in your bedroom.” I suggested, only half kidding.
She took me for a guided tour in her beautiful new house, on a leash Pippi walked next to us. When we went up the stairs I took the leash and asked the woman to be quiet so I could pick up on what Pippi was sending to me.

“Her family from the past found her one day on the second floor and punished her badly”, I told her after a time.
“That explains why she has been afraid in all the two-story houses we visit, our former home was just one floor.”

I told the woman to just ignore Pippi’s behavior. I could sense from Pippi that she felt so secure with her family, and this behavior would soon pass.

A couple of days later I spoke with Pippi’s owner and she told me happily that Pippi first refused to sleep on the second floor but one night she came up and laid next to their bed, just as she had in their old, single story home.


The people that had found Pippi-- before she got adopted by the lovely Family Sims--, told me that she had lived in a two-story house, before the family moved and kicked her out on the street.

4 comments:

Anonymous said...

Spöke eller inte ja.....Vår gamla hund vägrade gå ner i källaren till mina föräldrars hus när han var valp och vi var där och hälsade på. Till saken hör att askan av vår gamla tik stod i källaren men jag slog bort det där, hade väl inte med det att göra???? Men jag hörde tassar som inte fanns, var nån som kom bakom mig hela tiden och till slut tog jag burken med askan och mer eller mindre rusade ner till min morfar och sa *gräv ner!*...på kvällen gick Tim lugnt ner i källaren och la sig och sov....

Mother in Action said...

Hej Ulrica,
Vilken spännande berättelse.
Jag tror verkligen på att en del själar stannar kvar. I min tredje bok skrev jag om en upplevelse med en hund som varit dör i mer än 25 år. Vi har mycket kvar att uppleva.

Anonymous said...

Har beställt din senaste bok från Adlibris....blev så gripen av dom två första du skrev så jag var bara tvungen att ha den...du skriver så himla bra!!!! Mailar dig i veckan om vovven, har träffat en man som kommunicerar med hundar och tränar dom a la cesar millan....och verkar ha en enorm inverkan på hunden...den som lever får se men jag håller alla tassar tummar och tår för att det går vägen. Ha en skön helg! Kram Ulrica o Zorro

Mother in Action said...

Hej Ulrica,

Jag tackar och bugar det ödemjukaste, roligt att du gillade dem. Hoppas också att den tredje kommer att underhålla dig och Zorro.
Aldrig hört om någon i Sverige som arbetar som Cecar Millan. Vem är det?
Håller dock tummarna för dig-Er.