It is amazing how many adults says it is ok to spank, everybody says the same; it is about discipline. Ninety five percent-that I asked- agreed that it was ok, as long as you are not out of control.
But in the moment of heat, irritation, or frustration, how can you be aware if you are out of control or not?
The discipline of spanking is not helping if the child is already neglected. That will make things worse. The child craves attention, and his parents are irritated when the boy tries to joke, talk, or touch to make his parents see him.
Many parents don’t have the time. Some work double shifts and are tired when they come home. Irritation and lack of sleep doesn’t make for rational decisions, and spanking can mean crossing the line. Generations after generation have been spanked. That is the experience and knowledge they have, and it works from the perspective of them and the generations before them.
You cannot change what you don’t acknowledge. But if we do know that the numbers are so high in abuse cases isn’t it time to start working on a better way to communicate with our children?
Mia Mattsson-Mercer Born in 1964, Sweden. Author to three books. Writing a web-column for the Magazine NARA. “That’s Amore” is my catch phrase. Finishing the manuscripts for two different books. Also HomeSchooling Mother. Worked: United States, Germany, Switzerland, Bosnien, Bulgaria, France, Ireland, Italy, Portugal and Bahrain Founder/CEO Animals Without Limits. I am a proud Lyme disease, Child Abuse and Animal Warrior.
2 comments:
...det är hemskt att läsa att så många faktiskt slår i ordets mening att uppfostra...men som sagt det har gjorts i alla tider. Alla borde se filmen *när mörkret faller*, den är enormt bra, men hemskt. Att vara barn och bli slagen för att man *inte gör som föräldrarna vill* är nog oxå bland det hemskaste man kan råka ut för som barn, och man släpper det aldrig. Det tar ett antal år och antingen lever man kvar med känslan att *det är mitt fel* eller så gör man som jag, man vaknar nånstans och inser att det är inte mitt fel att inte pappa kan bete sig som han borde....såren sitter dock kvar och det är mycket han har hävt ur sig som kommer tillbaka i sena livet sen oxå och som sitter där som ett dåligt ärr..jag har inte kvar kontakten med min far och kommer aldrig att förlåta honom, man behöver inte ens älska sin egen far hur hemskt det än låter, livet känns viktigare. Han kommer nog däremot aldrig att inse vad han har gjort...men det är *his loss*....skönt att höra att du mår bättre nu Mia och det är nog tyvärr som du säger, vi behöver ett äktenskapssäkert tangentbord....
Tack för att du delade med dig, det krävs mod. Du har kommit långt och att du känner att livet är viktigare är underbart att läsa. Här i USA är det så vanligt med att slå sina barn och sina djur, det är så tragiskt att se. Dessa underbara själar som bryts ned.
PS Jag är fortfarande skitarg!
Post a Comment