Veckans kronika i Tidningen Nara

Ett sårat hjärta kan stoppa godhjärtad hjälp

Krönika

Nere i södra Italien är bensinstationerna ett vanligt tillhåll för många gatuhundar. En del hundar känner att de uppskattas av de anställda när de vaktar bensinstationen under natten. Andra gatuhundar hoppas på att bli upplockade av en vänlig person som tankar bilen.

Bensinstationen som Antonio arbetar på är omringad av sopor och misär. Barn med smutsiga kläder skyndar förbi. Många mammor arbetar som prostituerade och männen dealar med narkotika. Antonio tyr sig hellre till djuren än till människorna. Ett gammalt fuktigt hundhus som han byggt står vid sidan om kontoret där han arbetar. 

På bensinstationen finns en liten tik som är ungefär sju månader. Gracie väntar troget på Antonio varje morgon, hon vet att han har matrester med sig. Gracie har gamla läkta sår efter att ha blivit misshandlad. Någon har klippt av henne öronen och sparkat henne i ansiktet. Hennes högra öga har en inre blödning och behöver opereras. På gatan är det inte bara människan som försöker överleva, det försöker även djuren.

Antonio blir upprörd när vi vill ta hunden till veterinären och börjar skrika. Vi vill inte bemöta hans ilska, det kan göra saken värre för Gracie. När vi nästa dag kommer till bensinstationen är Gracie borta, likaså det trasiga hundhuset. Antonio har flyttat henne till trädgården vid hans hem. Han vill inte lyssna på oss när vi talar om att hon behöver vård. Vi känner oss maktlösa, arga, ledsna och besvikna.

En vecka senare kontaktar Antonio oss och ber om hjälp. Gracie är väldigt sjuk! Antonio berättar med sorg om sin tidigare hund, som han älskade mer än livet. En kvinna lovade honom att köra den hunden till veterinären en gång när det behövdes. Antonio (som tjänar ungefär 200 kr om dagen) var tacksam för hennes hjälp.

Men kvinnan kom aldrig tillbaka med hunden. Antonio sörjer fortfarande sin hund och hans smärta från det förflutna gör honom rädd. Kärlek kan stjälpa oss, när vi av rädsla håller kvar det förflutna. 

När vi vågar släppa ilska och rädsla kan Universum pussla ihop oss alla till en lösning. Vi behöver ha tillit och tro, hur djupa ärren än är i hjärtat. 

Alla vi släppte våra rädslor. Antonio släppte sin rädsla för att förlora Gracie och vi släppte vår rädsla om att inte kunna rädda henne. 

Gracie är nu i ett fosterhem under veterinärvård och Antonio hälsar ofta på.



That’s Amore!

Trying to do homework

Trooper our rescue Labrador loves to be close. Here my son is trying to do his homework Sweet boys!

Saturday with the kids

I just love to be with my kids. We went shopping and Olivia got her ears pierced second time Hope it works this time

Det vackraste jag har

Mina alskade barn ni ar det basta I mitt liv

I tisdags gick vi med I byn pa den traditional Latern, day, St Martin day

Last Tuesday we celebrated St Martin day by walking with Latern. Third year!

Best part is the warm gluhwein afterwards :)

 

VECKANS KRONIKA TIDNINGEN NARA

Hunden George förde oss samman

George hittades i en sophög nere i södra Italien. En kvinna stannade och såg den skelettliknande hunden. Hon tog honom med sig hem, badade och skötte om honom.
En familj i Tyskland skrev till mig att de ville adoptera George. När jag lyfte in honom i min suburban kände jag att något var fel med honom. Veterinärintyg hade granskats och godkänts av tre oberoende parter för pass, blodprov och hälsoundersökning i Italien. Jag bad ändå min tyska veterinär röntga George.

Plåtarna visade urinsten och Georges vänstra bakben var av! Jag var chockad över den höga smärtgräns han hade utvecklat för att överleva på gatan.

Trots hans hälsotillstånd ville familjen ändå adoptera honom. Operationer och rehabiliteringar sattes in. Matte och husse var alltid vid hans sida. Även deras ”boxer-flicka”, Bella. George var rädd inne hos veterinären, där han satt på det kalla undersökningsbordet. Bella hoppade upp och satte sig bredvid honom.

Två år senare blev George akut sjuk. Han kördes till djurakuten där familjen fick motta ett tragiskt besked. George var döende i cancer.

Efter Georges bortgång fick jag en vacker inbjudan till en minnesceremoni. Hans aska skulle spridas under det träd som var hans favoritplats. Jag blev rörd att familjen samlade oss alla som varit delaktiga i George liv för att säga adjö.

Så blev det tid för ceremonin. Skymningen lade sig över dalen och vi gick tillsammans ut på terrassen. Allt var vackert och fridfullt. En lykta brann på bordet och skickade ett vackert sken över fotot på George. Vi tände alla varsitt ljus. Matte höll ett vackert och roligt tal om George, hunden som hade så mycket i ”sitt bagage” efter sitt liv på Italiens gator. Envishet blandat med kärlek, men också smärta. Under ceremonin både grät vi och skrattade.

Inför barnen kunde vi visa att döden inte endast är skrämmande, utan också fylld med kärlek och respekt. Att få sörja och ta del i avskedet. Att våga visa smärta. Vi skålade för livet och till George som fört oss samman. Vi skildes åt med en stark värme i våra hjärtan.

Ett farväl är en vacker fortsättning, inför vår nästa resa. Så fortsätt stråla den inre skönhet ni bär. Ljuset lyser upp den mörka stigen till Andra sidan, där de fyrbenta vännerna väntar att få välkomna deras nya gäst.

That’s Amore!

YOU CAN FOLLOW ME AND AWL ON INSTAGRAM

My life is a big part of AWL (animalswithoutlimits) my professional work is about animals, my volunteers and bright spirits are my two children...not to forget my Senior Sanctuary.

Follow us on Instagram. We cannot wait to met you all wonderful animal friends.

@AnimalsWL

That's Amore!

CLOUD NINE

Finally! Kepler is out with a new thriller, Stalker.

Holly Molly, they are better than ever. Normally I am not afraid when I am reading, but Holly Macaroni my heart is beating. This is a page-turner.

And a wonderful person sent the book to me. Without a note, without anything....she knew the book was the best message ever,

Thank you Helen Berg, Sweden.

SVEN OCH KRAKFLICKAN

Sven och jag ligger I hammocken och laser rysligt bra ondska pa hog niva. Ryser trots 23 grader plus, svettas! #ordupplaget 

Jag laste trean forst. Tjejen som rekommenderade i pocketbutiken ansag att de var fristaende. Fastan jag vet slutet i triologin, sa ar spanningen sa pa hogniva att man glommer hur slutet blir.

Jag ar superglad jag hittade ettan. De skriver underbart tillsammans. Onskar jag hade en sadan skrivkompis ocksa, maste vara jakligt kul att ga till "jobbet"  lasa och skriva pa uppfoljande kapitel.