Hunden George förde oss samman
George hittades i en sophög nere i södra Italien. En kvinna stannade och såg den skelettliknande hunden. Hon tog honom med sig hem, badade och skötte om honom.
En familj i Tyskland skrev till mig att de ville adoptera George. När jag lyfte in honom i min suburban kände jag att något var fel med honom. Veterinärintyg hade granskats och godkänts av tre oberoende parter för pass, blodprov och hälsoundersökning i Italien. Jag bad ändå min tyska veterinär röntga George.
Plåtarna visade urinsten och Georges vänstra bakben var av! Jag var chockad över den höga smärtgräns han hade utvecklat för att överleva på gatan.
Trots hans hälsotillstånd ville familjen ändå adoptera honom. Operationer och rehabiliteringar sattes in. Matte och husse var alltid vid hans sida. Även deras ”boxer-flicka”, Bella. George var rädd inne hos veterinären, där han satt på det kalla undersökningsbordet. Bella hoppade upp och satte sig bredvid honom.
Två år senare blev George akut sjuk. Han kördes till djurakuten där familjen fick motta ett tragiskt besked. George var döende i cancer.
Efter Georges bortgång fick jag en vacker inbjudan till en minnesceremoni. Hans aska skulle spridas under det träd som var hans favoritplats. Jag blev rörd att familjen samlade oss alla som varit delaktiga i George liv för att säga adjö.
Så blev det tid för ceremonin. Skymningen lade sig över dalen och vi gick tillsammans ut på terrassen. Allt var vackert och fridfullt. En lykta brann på bordet och skickade ett vackert sken över fotot på George. Vi tände alla varsitt ljus. Matte höll ett vackert och roligt tal om George, hunden som hade så mycket i ”sitt bagage” efter sitt liv på Italiens gator. Envishet blandat med kärlek, men också smärta. Under ceremonin både grät vi och skrattade.
Inför barnen kunde vi visa att döden inte endast är skrämmande, utan också fylld med kärlek och respekt. Att få sörja och ta del i avskedet. Att våga visa smärta. Vi skålade för livet och till George som fört oss samman. Vi skildes åt med en stark värme i våra hjärtan.
Ett farväl är en vacker fortsättning, inför vår nästa resa. Så fortsätt stråla den inre skönhet ni bär. Ljuset lyser upp den mörka stigen till Andra sidan, där de fyrbenta vännerna väntar att få välkomna deras nya gäst.
That’s Amore!
No comments:
Post a Comment