Trying to do homework

Trooper our rescue Labrador loves to be close. Here my son is trying to do his homework Sweet boys!

Saturday with the kids

I just love to be with my kids. We went shopping and Olivia got her ears pierced second time Hope it works this time

Det vackraste jag har

Mina alskade barn ni ar det basta I mitt liv

I tisdags gick vi med I byn pa den traditional Latern, day, St Martin day

Last Tuesday we celebrated St Martin day by walking with Latern. Third year!

Best part is the warm gluhwein afterwards :)

 

VECKANS KRONIKA TIDNINGEN NARA

Hunden George förde oss samman

George hittades i en sophög nere i södra Italien. En kvinna stannade och såg den skelettliknande hunden. Hon tog honom med sig hem, badade och skötte om honom.
En familj i Tyskland skrev till mig att de ville adoptera George. När jag lyfte in honom i min suburban kände jag att något var fel med honom. Veterinärintyg hade granskats och godkänts av tre oberoende parter för pass, blodprov och hälsoundersökning i Italien. Jag bad ändå min tyska veterinär röntga George.

Plåtarna visade urinsten och Georges vänstra bakben var av! Jag var chockad över den höga smärtgräns han hade utvecklat för att överleva på gatan.

Trots hans hälsotillstånd ville familjen ändå adoptera honom. Operationer och rehabiliteringar sattes in. Matte och husse var alltid vid hans sida. Även deras ”boxer-flicka”, Bella. George var rädd inne hos veterinären, där han satt på det kalla undersökningsbordet. Bella hoppade upp och satte sig bredvid honom.

Två år senare blev George akut sjuk. Han kördes till djurakuten där familjen fick motta ett tragiskt besked. George var döende i cancer.

Efter Georges bortgång fick jag en vacker inbjudan till en minnesceremoni. Hans aska skulle spridas under det träd som var hans favoritplats. Jag blev rörd att familjen samlade oss alla som varit delaktiga i George liv för att säga adjö.

Så blev det tid för ceremonin. Skymningen lade sig över dalen och vi gick tillsammans ut på terrassen. Allt var vackert och fridfullt. En lykta brann på bordet och skickade ett vackert sken över fotot på George. Vi tände alla varsitt ljus. Matte höll ett vackert och roligt tal om George, hunden som hade så mycket i ”sitt bagage” efter sitt liv på Italiens gator. Envishet blandat med kärlek, men också smärta. Under ceremonin både grät vi och skrattade.

Inför barnen kunde vi visa att döden inte endast är skrämmande, utan också fylld med kärlek och respekt. Att få sörja och ta del i avskedet. Att våga visa smärta. Vi skålade för livet och till George som fört oss samman. Vi skildes åt med en stark värme i våra hjärtan.

Ett farväl är en vacker fortsättning, inför vår nästa resa. Så fortsätt stråla den inre skönhet ni bär. Ljuset lyser upp den mörka stigen till Andra sidan, där de fyrbenta vännerna väntar att få välkomna deras nya gäst.

That’s Amore!

YOU CAN FOLLOW ME AND AWL ON INSTAGRAM

My life is a big part of AWL (animalswithoutlimits) my professional work is about animals, my volunteers and bright spirits are my two children...not to forget my Senior Sanctuary.

Follow us on Instagram. We cannot wait to met you all wonderful animal friends.

@AnimalsWL

That's Amore!

CLOUD NINE

Finally! Kepler is out with a new thriller, Stalker.

Holly Molly, they are better than ever. Normally I am not afraid when I am reading, but Holly Macaroni my heart is beating. This is a page-turner.

And a wonderful person sent the book to me. Without a note, without anything....she knew the book was the best message ever,

Thank you Helen Berg, Sweden.

SVEN OCH KRAKFLICKAN

Sven och jag ligger I hammocken och laser rysligt bra ondska pa hog niva. Ryser trots 23 grader plus, svettas! #ordupplaget 

Jag laste trean forst. Tjejen som rekommenderade i pocketbutiken ansag att de var fristaende. Fastan jag vet slutet i triologin, sa ar spanningen sa pa hogniva att man glommer hur slutet blir.

Jag ar superglad jag hittade ettan. De skriver underbart tillsammans. Onskar jag hade en sadan skrivkompis ocksa, maste vara jakligt kul att ga till "jobbet"  lasa och skriva pa uppfoljande kapitel.

Kärleken är stor i vårt hem

Krönika

”Hur många hundar har du egentligen?” Det är en fråga jag ofta får, från positivt nyfikna människor. ”Några stycken”, mumlar jag då. Jag fladdrar med svaret eftersom vi har många hundar. Du behöver räkna på fler än två händer för att få fram svaret.

Att arbeta med djur i krissituationer är ofta svårt. En hund kan bli lämnad bunden vid min grind. Och jag får motta samtal från familjer som ska lämna landet, som inte kommer ta med sig sina fyrbenta vänner.

Jag får se djur som är sjuka, som ingen vill ta hand om. Jag kan inte blunda. Varje hund i min familj har sin egen unika historia att berätta. De har adopterat oss, inte tvärtom. Min man har räddat några och ibland kan vi känna att vi måste dra ned på antalet hundar.



“Trooper måste finna ett nytt hem?”, kan jag säga irriterat. 

“Varför alltid mina hundar! 

Hur är det med Sven”, kontrar min man då. 

“Nej, han stannar!”, är mitt bestämda svar. 

Så slutar dagen med att vi har samma antal hundar kvar. Tack och lov!



Hundarna äter på nedervåningen. Min man jonglerar med matskålarna, och delar ut dem på deras bestämda matplatser. En gång hörde jag honom plötsligen ropa upp till övervåningen: ”Älskling, här står en ljusgrå hund och viftar på svansen. Jag minns inte att vi har en grå hund?”  

Då log jag och kröp ihop bakom min bok som jag läste. 

”Kan vi behålla honom?”, ropade jag tillbaka.



Som djurkommunikatör är det oerhört smärtsamt att höra hundarnas bakgrund och känna av deras energier och brustna hjärtan. När jag var svårt sjuk, med värk i kroppen och svårighet att gå, fick hundarna mig att gå upp varje morgon och kämpa på. De är alltid lugna, glada och med massor av tålamod.



Jag har alltid varit imponerad över hur snabbt de sjuka hundarna återhämtat sig på kort tid på vårt Hospice. Medan det kan ta år för oss människor att bli friskare när vi drabbats av någon sjukdom. 



I mitt anteckningsblock kan jag läsa om hundarna: ”Daglig meditation, fasta, healing, glada svansviftningar (trots smärta).” 

Aldrig förlorar hundarna tron på sig själva eller livet. De stänger av tankarna.

Med 14 "mini-buddhister" i vårt hem är en sak säkert, kärleken flödar och jag har mycket att tacka dem för.

 Namaste.


Veckans kronika i Tidningen Nara

FÖREDRAG I VACKRA STOCKHOLM, SVERIGE

Kom och lyssna ett inspirerande kärleksfullt föredrag i Stockholm, Lördagen den 4 e Oktober. Mia Mattsson Mercer ar AWL President kommer att dela med sig av sina erfarenheter, glada fängslande historier. Vad kan djuren lara oss manniskor?

Underbara Carina Lidbom berättar och inspirerar. En underbar lördagseftermiddag. Välkomna!

Tack också till Tove Karlsson som haller i föredraget.

That's Amore!